Bokvärldens Julklappstips 2023

MKKL 15 november

 Kerstin Ekman Min bokvärld
 Björn Ranelid Världens vackraste kärlekshistoria
 Agneta Pleijel Sniglar och snö
 Jonas Hassen Khemiri Systrarna
 Johanna Rubin Dranger Ihågkom oss efter liv
 Hernan Diaz Egendom
 Jon Fosse ( Nobelpristagare 2023)
 Pilare Quintana Avgrunderna
 Henrik Berggren Landet utanför
 Europa Gert Mark, Jean Monnet, Timothy Garton Ash
 Anders Tegnell Tankar efter en pandemi
 Ingmar Karlsson Folket som inte fick finnas
 Anna Lihammer och Ted Hesselbom Vikingatiden
 Pablo Neruda
 Sven Nordqvist Vägen hem
 Sanna Töringe Olivoljeboken

Allt om Bin - 1 november 2023

Lillemor Darinder

Under Lillemors föreläsning om det nordiska biet, Apis melifera, fick vi en spännande inblick i bisamhällets olika individer, dess uppbyggnad från ägg till färdigt bi, bikupans olika delar och inte minst om honungens sammansättning.

Individerna är Drottningen, Arbetsbina och Drönarna där drottningens huvuduppgift är fortplantning, men hon bestämmer också om det ska produceras drönare (hanar) eller arbetsbin (honor). Arbetslivet börjar inne i kupan där arbetsbina håller kupan i rätt temperatur, sköter och matar larver, städar och matar drottningen (putsbin och ambin). Därefter blir de husbin, byggbin och vaktbin vid öppningen till kupan (flustret). Slutligen blir de dragbin som drar in pollen, nektar, vatten och propolis till kupan. Bin kommunicerar med varandra genom att utsöndra feromoner (doftämnen). Drönare är namnet på den hanliga individen i bisamhället. Drönaren saknar gadd och har inga möjligheter att försvara sig. Hans huvuduppgift är att säkerställa ungdrottningens parning. Ibland kallas drönaren för kupans ”play boy”.

En bikupa består i stora drag av en botten med en ingång, ett fluster. På botten ställs de lådor i vilka ramarna med vaxbygget hänger. Efter hand som bisamhället växer staplar biodlaren på flera lådor. I en uppstaplingskupa växer honungsförrådet. Med hjälp av spärrgaller kan biodlaren skilja de lådor som ska skördas från resten av samhället där yngelrummet finns. Överst finns ett tak som skydd mot väder och vind.

Honungens lukt, smak och färg beror av de blommor som bina hämtat nektar från. Kemiskt sett innehåller honung ca 75% sockerarter (druvsocker och fruktsocker) och ca 20% vatten. Förutom vatten och socker finns enzymer, mineralämnen, aminosyror, spårämnen, vitaminer, aromatiska ämnen, inhibiner (bakteriehämmande ämnen) i honung. Honung används ofta i ”medicinskt” syfte, men kom ihåg att den bakteriehämmande förmågan försvinner vid uppvärmning över 40 grader. Inga tillsatser är tillåtna i honung och svensk honung är i regel fast till konsistensen eftersom våra blommors nektar innehåller relativt mycket druvsocker. Vid bedömning av honung testas att den doftar rätt, är klar och fin och att det finns en etikett som anger namnet på biodlaren.

Det blev en mycket givande kväll och intresset märktes också i efterföljande frågor. Stort tack Lillemor för att du på ett så inspirerande sätt lät oss få en inblick i biets värld.

Margaretha Håkansson

Missing People - 18 oktober 2023

Hans Nilsson

När hösten nu hade kommit fick vi höra Hans Nilsson från Missing People Skåne, f.d. polis,
berätta om Missing People och deras arbeta med att hitta försvunna personer. Missing People
är en ideell organisation som finansieras av medlemsavgifter och gåvor. Totalt har man bara 3
fast anställda i hela landet, alla andra arbetar ideellt. Verksamheten bygger på ”Sökarna” i
Västra Götaland som startade 2011 och 2012 bildades Missing People Sverige. Idag har man
25 regionala avdelningar, 350 volontärer, 4000 medlemmar och närmare 80 000 sökare runt
om i landet.

Missing People har en jour som är bemannad dygnet runt, året runt. Oftast är det
anhöriga som kontaktar Missing People men polisen kan också be om hjälp att hitta försvunna
personer. Polisen har inte möjlighet att själv söka efter försvunna personer i mer än 3-4 dagar,
men Missing People däremot, berättar Hans, ”ger aldrig upp”. Man begär alltid klartecken
från polisen innan man startar en sökning och minst två olika personer måste ha anmält
försvinnandet till Missing People. I fokus för Missing People’s verksamhet står alltid de
anhöriga som får en egen kontaktperson som sköter alla kontakte. Hans beskriver också de
olika sökmetoder som används i olika miljöer.

Men sociala medier är Missing Peoples viktigaste verktyg. Efterlysningar läggs ut på
Facebook och Instagram och de ses där av mellan 300000 och 1500000 människor. Här
informerar man också om aktuella sökningar som även frivilliga kan anmäla sig till. I
genomsnitt hanterar Missing People 500-600 sökningar om året. I de flesta fall, 8 av 10, hittar
man den saknade personen i livet, men när man inte gör det har man mycket strikta direktiv
för hur man handskas med en avliden. Och de personer som inte hittas finns kvar på sociala
medier som efterlysningar, eftersom ”Missing People ger aldrig upp”.

Hans lyckades verkligen engagera de 60 närvarande damerna i MKKL och fick många frågor
efter föreläsningen, där vi bl.a. fick klart för oss att även vi som är äldre kan bli medlemmar i
Missing People och stödja verksamheten utan några som helst krav på att delta aktivt i
sökinsatser.
Anna-Lena Tvingstedt

Nedan på foto Ulla Wetterlund med Missing peoples Hans Nilsson

De äldres personligheter  -  4 okt 2023

Överläkare Anders Widell

Kvällens föreläsare var fd Överläkaren Anders Widell, som i många år arbetat inom bl.a.
pediatrik, infektionsmedicin, klinisk virologi och molekylär forskning. Under alla sina år som
läkare på MAS har Anders Widell kommit i kontakt med många intressanta kolleger och
arbetskamrater som han gärna vill att även andra människor ska få möjlighet att lära känna.
Ett av Anders Widells stora intresse under åren har varit teknik och han har utvecklat ett
projekt inom modern videoteknik, som han använder sig av för att kunna dokumentera en
rad intressanta personer, som han mött under årens lopp.

Genom denna teknik uppmuntrar Anders Widell även oss åhörare att funder över om vi
inom t.ex. släkten, bland goda vänner eller arbetskamrater känner någon intressant p.rson
att lyfta fram och dokumentera, någon som för framtiden och kommande generationer kan
bli till stor glädje att få lära känna på detta sätt.

Det behövs ingen större utrustning för en sådan intervju påpekar Anders Widell. Utöver en
nyare mobiltelefon med möjlighet till videoinspelning behövs ett bra stativ till mobilen, som
bl.a. finns att köpa hos Claes Olsson, Kjell & Company eller något liknande företag. Vid själva

inspelningen är det bra att vara två personer, en som sköter den tekniska delen samt en
annan som ställer frågorna. Dessa bör vara i en någorlunda kronologisk ordning. Bra att även
tänka på är att inte vänta för länge, innan man gör en intervjuinspelning med personen i
fråga.

Under kvällen presenterade Anders Widell bl.a. en läkare som berättade om orsakerna till
att det föddes neurosedynbarn på 1960-talet.
En annan intressant person som presenterades var en sjuksköterska, som i unga år
drabbades av bl.a. tuberkulos och måste vistas på sanatorium i två år innan hon tilläts
påbörja sin utbildning till sjuksköterska. Det visade sig att hon trots diverse motgångar under
sin utbildning blev hon så småningom en mycket kunnig och duktig laboratoriesjuksköterska
med tjänstgöring både i Sverige och i Schweiz.

Margareta Palmquist

Svenska med sång -  20 sept 2023

Eva Bornemark

Den andra onsdagsträffen för hösten gick också i musikens och sångens tecken.

Eva Bornemark berättade om sin tid på KomVux Södervärn, Malmö. I många år har Eva sjungit sina sånger med SFI-elever och nu finns de samlade i häftet ”Svenska med sång” med fina illustrationer av Anna Gunneström och utgiven på Gehrmans Musikförlag.

Häftet innehåller sånger som fungerar som en rolig hjälp för att träna uttal, men de har också undervisande kvalitet med förmågan att skapa sångglädje hos unga och gamla. Vare sig sammanhanget är språkligt eller lustfyllt är det sånger för alla. I SFI-undervisningen använde Eva rytmik och musik och med ord inbakade i sång skapades både förståelse och uttal för det svenska språket. Att bland annat sjunga ”ögon, ögon, vackra, vackra ögon” och få eleverna att svara med samma ord blev ett sätt att få aktiva elever som genom musiken och sången öppnade upp en förståelse och ett ökat ordförråd.

Det blev också en ögonöppnare för kulturella skillnader och det kunde dröja viss tid innan gensvaret visade sig, kanske för att minnen och upplevelser blev svåra påminnelser för vissa elever. Som ett av många bevis på  tacksamhet fick Eva bl.a en utsökt vacker klänning.

Eva startade också ”Världens kör” och härigenom fick eleverna också möjlighet att komma ut och sjunga bland folk.

Det är med värme vi kan konstatera att Eva för ett musikarv vidare från mamma Gullan och vi är tacksamma för att Eva kom till MKKL.

Margaretha Håkansson

Povel Ramel på trekvart 6 sept 2023

Det gamla gänget

Höstens onsdagsträffar startade i musikens tecken och blev en nostalgisk hyllning av Povel
Ramels musikskatt. ”Det gamla gänget” som består av fyra sångare och ett swingband med
kända malmömusiker underhöll oss i mer än trekvart med ett urval av Povels glada melodier
och underfundiga texter. Allt inramades av korta berättelser om Povels karriär och låtarnas
bakgrund. En härlig känsla av igenkänning och glädje spred sig bland oss och det tackar vi
hjärtligt Det gamla gänget för.
Margaretha Håkansson

VÅRFESTEN 3 maj 2023

Vårfesten på MKKL verkar bli en tradition som innebär att vi blåser in våren med härlig
musik och extra god mat.
Årets Vårfest ägde rum den 3 maj och det var fullt hus och vi fick höra en fin blandning av
musik framförda av CC6 som är en sextett bleckblåsare avknoppade från den större orkestern
Corps Callosum. Den ursprungliga CC bildades av neurokirurger på 80-talet och har varit flitigt anlitad i akademiska sammanhang i Lund. Sextetten CC6-blåsarna är numera t.ex. käkkirurg, musiklärare, neurokirurg och litteraturvetare. De sex musikerna behärskar med bravur sina blåsinstrument och det är lätt att både njuta och ryckas med.

Efter fin musik avnjöt vi god mat levererad från Arhedens Catering.
Stort tack till alla i CC6 som valde att skänka sitt arvode till Hjärnfonden, något som
ytterligare höjde kvaliteten på kvällen.Med Vårfesten är vårens onsdagsträffar slut och vi ser fram emot en härlig sommar.

Onsdagen den 6 september träffas vi igen och höstterminen kommer vi att starta med en
konsert med Povel Ramel-musik och vi gästas då av Bob Stalins band och sångare.
Höstens program kommer att skickas ut under augusti.
Ha en riktigt skön sommar!
Margaretha Håkansson

Rikard Loman har som lektor på Teaterns teori och praktik (TTP) på Språk- och
Litteraturcentrum vid Lunds universitet, som gästlärare på olika professionsutbildningar och
som teaterkritiker i DN, ett särskilt intresse för den pedagogiska utmaningen som ligger i att
ur olika perspektiv närma sig fenomenet teater och utnyttja scenkonsten för att främja kritiskt
och kreativt tänkande.
2022 gav Rikard ut boken ”Funkisregi, Ingmar Bergman & Malmö Stadsteater 1952–1958”
(Kira förlag) och kvällens föreläsning handlar både om Ingmar Bergmans tid i Malmö och
Malmös gradvisa övergång från industristad utan egen permanent teaterverksamhet till en
kultur- och kunskapsstad med en av Europas mest moderna och välbevakade scener.
När Ingmar Bergman 1952, 34 år gammal, skriver kontrakt med Malmö Stadsteater ritar han
bredvid namnteckningen en djävulsfigur (ett litet runt huvud med horn) och anställs som
konstnärlig ledare. Han ingick då i det stora kollektivet i Malmö och flyttade med Harriet
Andersson in i en lägenhet i Stjärnhusen på Erikslustvägen 42 C. Malmö Stadsteater
förfogade över flera lägenheter just i Stjärnhusen och mycket teaterfolk bodde där vid den
tiden.
Rikard beskriver Bergmans försök att finna sig till rätta i det alldeles nybyggda teaterhuset vid
Fersens väg, på två utmanande scener ”Stora Bu” och ”Lilla Pip”, med en ung, oprövad
ensemble, i en snabbt expanderande stad under ett ideologiskt och estetiskt visionärt
decennium som präglas av både internationell modernism och svenska folkhemsbyggande.
Funkis innebar att skala bort allt onödigt och att koncentrera och samlas kring skådespelarna.
Under åren 1952-1958 utvecklas Ingmar Bergman från en ung, lovande med också rotlös och
laborerande regissör i trettioårsåldern till en etablerad regissör som precis fyllt 40 år och som
hittat sitt specifika uttryck och följt upp sina genombrottsfilmer och iscensättingar som idag
räknas som hans mästerverk både i Sverige och utomlands. I Malmö får han under det
produktiva 1950-talet sitt definitiva genombrott och gör åtta filmer och mer än dubbelt så
många iscensättningar. Han betraktades både som ”demonregissör” och ”kvinnoregissör”. För
att kunna hantera den hypermoderna teaterbyggnaden hade Bergman till sin hjälp tidens mest
avancerade teaterteknik och scenografer, bland andra Kerstin Hedeby-Pawlo.
Malmö var en perfekt stad för Ingmar Bergmans genombrott. Han blev mer modern och
framtidsorienterad här, men samtidigt rimmade hans konstnärskap illa med Malmös identitet
som arbetarstad och därför har han aldrig blivit upphöjd här. En plakett vid Stjärnhusen eller
en staty någonstans vore inte fel.
Stort tack Rikard för att du gett oss ytterligare en bild av Malmö utifrån ett teater- och
kulturperspektiv, men också för att vi fått mer kunskap om Ingmar Bergman.
Margaretha Håkansson

Ann-Christin Berglund har en gedigen bakgrund inom skolans värld. Hon har varit rektor
både på Maria-skolan i Malmö och Anton-skolan i Kristianstad. Hon betonar vikten av att alla
ska kunna läsa och med kunskap kunna styra sitt liv.

Sedan 2013 har hon besökt Indien vid många olika tillfällen och sett att det sker en förändring
i både familjen och samhället, inte minst bland flickor/kvinnor. Samtidigt säger hon att det
finns en dubbel och motsägelsefull bild av kvinnor. I Indien har hon arbetat som volontär
inom ASSI, men också lärt sig hindi.

Ann-Christin berättar om de indiska städernas slumområden som fungerar som en ”by i
staden” men där det startats Community learning centers som är läsgrupper, och det finns
också Awareness program som ska öka medvetandet om t.ex. hanteringen av vatten för att
förhindra sjukdomsspridning. Istället för att gå till skolan arbetar många flickor hemma eller
blir bortgifta i tidig ålder.

Droger är ett annat stort problem bland barn i Indien och 2013 etablerades Railway Children
India som är en icke vinstdrivande organisation med en vision om att skapa en värld där inga
barn tvingas bo på gatorna. De föräldralösa, mycket smutsiga barnen drar runt i flock på
järnvägar, tigger, stjäl, prostituerar sig, utsätts för trafficking och lever ett livsfarligt liv. Ett
ASSI-projekt har varit att starta fotboll för en pojkgrupp som gjorde att barnen slutade droga
sig (sniffa). Det sker också en satsning på flickor och mödrar. Skolan har ofta blivit en trygg
plats och man har sett att både barnprostitution och barnäktenskap har minskat i antal.
Under Women empowerment får kvinnor och flickor yrkesutbildning inom hantverk och det
gjorde att kvinnor också fick möjlighet att prata med varandra om hur de har det hemma. Ett
problem var att det fanns inga toaletter, men Anton-skolan hjälpte till med att bygga nya
toaletter. En sykurs startades och kvinnorna fick lära sig att skapa och klippa mönster och
sedan sy. De startade med att sy bindor och då gavs det också möjlighet att prata om mens,
barnäktenskap, barnmisshandel och mycket annat som skedde i kvinnorna/flickornas liv.
Avslutningsvis berättade Ann-Christin om barnen som lämnas bort och hamnar på olika
barnhem. Varje barn på barnhem bär på en tragisk historia och de söker efter tillhörighet med
en familj. Det är ofta både gripande och ledsamt att höra just om barnen, men samtidigt finns
det ett litet ljus när Ann-Christin säger att hon är optimist och tror på att det kommer att bli
bra och bättre för kvinnorna i Indien.

Tack Ann-Christin för att du tog oss med till det land som i mitten av april 2023 går om Kina
som världens folkrikaste land.
Vid pennan
Margaretha Håkansson

Nicolas Lunabba

Nicolas Lunabba debuterar som författare med Blir du ledsen om jag dör?  Lunabba är mångfaldigt prisad för sitt arbete med barn och unga. Han är verksamhetsansvarig på organisationen Helamalmö och en stark röst i samhällsdebatten. Nicolas Lunabba är också hedersdoktor i Socialt arbete vid Malmö Universitet. Med ett varmhjärtat leende börjar Nicolas (kallad Nic av de sina) att tacka för att få lov att komma till detta anrika sällskap som han ej kände till sen innan och uttrycket ”p.g.a min icke kvinnlighet”. Det blev en bra början och hjärtliga skratt.

Blir du ledsen om jag dör?

Vad innebär det att ta sig an någon annans barn? I ett område där överlevnad inte är en självklarhet, där barn mördar och mördas? "Blir du ledsen om jag dör?" är en berättelse om sorg, hopp och förvandling - och om Sverige. Ett land där unga människor dör, där samhällsväven trasas sönder.

Det kräver något av en att jobba med barnen där ute. Hur gör man? När man lär känna en och barnet dör. Hur gör jag för att uthärda. Jag vill inte gå sönder. Jag måste kunna fortsätta och ur det kom skrivandet berättar Nicolas. Han klargör för oss lyssnare hur viktigt det var för honom att förstå utifrån så många perspektiv som möjligt för att kunna skildra den verklighet han lever i och med. För Nicolas var det oerhört viktigt att få fram den 100 % integriteten – känslorna.

Elijah är pojken i verkligheten. Han är 8 år och även pojken i boken. Det började på Malmö festivalen 2008. Basketplanen. Nicolas berättar om pojken han såg då. Ett litet barn som kaxade sig mot sin omgivning. Nicolas utmanar honom på basketplanen vilken han gjorde storstilat då Nicolas råkar vara en gammal avdankad basketspelare. Det ena leder till det andra och kort senare berättar Elijah allt för Nico. Det handlar om position, att ta plats för unga människor som inte har verktyg att kommunicera på ett annat sätt. Även om Nicolas avslöjade, ja rent ut sagt spoilade hela boken 5 minuter in i sin föreläsning så är detta en bok som inte får inte läsas. Den måste läsas.

Berättelser och verklighet

Nicolas pratar med hela kroppen när han talar om något stort, något varmt och något mäktigt. Berättelsen tar in både honom och hans sammanhang på ett kraftfullt sätt som förmedlas ofiltrerat till sina lyssnare. Han berättar för oss att han hade (och har) ett skriande behov att berätta någonting. De senaste åren har de som funnits och finns omkring honom mördats, mördat, försvunnit och trasats sönder. Det vi andra läser i media är hans människor. Han säger det rakt ut: kommer ni ihåg från nyheterna pojken som ringde och sa att han blivit skjuten? Där SOS, en vuxen och utbildad människa, inte tog det på allvar. Hans nästa mening tar hårt: Vad är det som gör att vi hamnar i och legitimerar våra bias och både avhumaniserar och kriminaliserar barnen? Nicolas fortsätter och säger att vi måste rannsaka oss själva och förstå strukturen för verklighetens hårda dom är att humanismen gäller inte i barnkonventionen.

En mycket stark mening sätter sina spår när han läser upp ett kapitel ur sin bok. Det är färger, former och känslor som flödar ur honom. Och så tittar han upp och säger till oss: Kan ni tänka er att inte kunna uppleva sig själv i litteraturen? Elijha, pojken i boken och verkligheten, flyttade hem till Nicolas kort efter deras möte. Så småningom tog han sig an litteraturen. Det blev K-O Knausgaard. Och Elijha utbröt när han kommit en bit in i samlingen: Det kan ju vara jag!

HelaMalmö och Nydalamodellen

Nicolas tar ett steg ifrån sin bok när han pratar om det svåra strukturella perspektivet. Det är uppenbart att Nicolas har förstått begreppet struktur i alla sina avseenden när han lyfter fram arbetet i organisationen HelaMalmö och Nydalamodellen. LÄS MER genom att klicka HÄR!

Vad är det som gör att han kunnat definiera detta så bra kan man ju då undra. Nicolas pratar ur hjärtat när han beskriver innebörden av demokrati och flera av oss hajar till (för säkert hundrade gången denna klubbafton). Starkt och djupsinnigt och vackert! Nicolas lyfter fram den svenska folkrörelsen och den efterföljande förändring och djupare demokratisering som skedde över tid. Ett sammanhang. Iställer för att ställa krav och sen vänta in en eventuell förändring gör man tillsammans slag i saken och utgår istälet ifrån Vad Kan Vi Göra? Vad kan vi gör NU? Vi kan göra det tillsammans. Nicolas får frågan om vad som krävs - vad det är han har "i sig"? Han svarar direkt: var arg och bygg konstruktivt!

Tillsammans lyssnar de in med omgivningens öron för att förstå vad som behövs och blickar ut över vilka resurser som faktiskt finns tillgängliga. Här handlar det alltså inte om att gå och be om lov eller hjälp. Här handlar det om att säga vad som behövs och att det ska VI göra nu - vill ni vara med eller inte? De bygger helt sonika upp ett hus med bibliotek, ungdomsmottagning, 4000-5000 mål mat serveras per månad, läxhjälp, mötesplats med kampsport och dans, skrivkurser och evenemang. Byggnaden Mötesplats Helamalmö Nydala är på 1000kvm och har 17 rum.

Nicolas Lunabba avslutar med att hans bok är "en bok om mig och en pojke". Men den är så mycket mer än så. Han själv kan tycka att boken är lite väl "hollywood-aktig" och han är hjälten i boken. Men han är även lösningen. Inte själv utan tillsammans med Helamalmö, invånarna, samhället och verkligheten. 

Emma Severinsson

Skogshill fylldes med ännu fler medlemmar denna afton inför föreläsningen med Emma Severinsson - 68 glada MKKL:are dök in och ”mat-Peter” hade än en gång gjort goda matiga mackor. Vid vårt bord kom vi fram till att den ena mackan har det lätt makabra namnet ”Dyreläkarens nattamad” - nåväl, den gick ner lika lätt som laxen.

Margaretha Håkansson, vår ordförande, hälsar oss varmt välkomna och berättar ett par anekdoter från sin Hong-Kong resa. Vidare berättar Margaretha att man har i styrelsen diskuterat kontanthantering och presenterar förslag gällande betalningar på onsdagsträffarna. Våra banker är ju lite kluriga då bankkontor stänger ner och ”kontanthandlag” börjar bli en raritet. Så, därav tanken att försöka betala via Swish. Självklart kan de som ej har Swish fortsätta betala kontant. I övrigt föll förslaget väl ut hos flickorna i MKKL.

På uppdrag av Svaneholms Slott tog sig Emma an de anteckningar, dagböcker och dokument som givit en god inblick i hur mor och döttrar på slottet såg på världen, sig själva och nära omgivning. Det blev en bok om deras textilsamling. Emma är inte sömmerska men det som intresserade henne var alltså den text som fanns om människornas känslor. Emma Severinsson har disputerat i historia och Inriktat sig på modevetenskap. Idag arbetar Emma som lektor på Lunds universitet. Vidare har Emma även skrivit populärhistoria och är alltså djupt intresserad utav genus- och modehistoria.

En fråga!

Vad är mode? Och varför vill Emma studera detta ämne? Det är mycket ekonomi, hållbarhetsfrågor, konsumtion, exploatering, arbetstillfällen, lagar, regler och makt. Det som är extra spännande är att allt detta även förändrar sig över tid. Med andra ord är där mängder av historiska perspektiv med många spännande frågor - lika intressanta i nutid. Hur uttrycker vi oss genom mode? Emma förklarar att här finns frågor om klass, identitet och hur vi kategoriserar varandra. Mode är ”det ytliga” för det finns så mycket att gräva i - och här kommer det!

Svaneholms slott

Familjen Hallenborg var de sista ägarna av slottet. Familjen hade två döttrar. Ebba född år 1857 och Eva född år 1864. Frun i huset tillika mamma hette Matilda. Hennes make dog tidigt. Svaneholms slott kallades för ett kulturellt centrum. Det verkar som att Matilda Hallenborg var en riktig festfixare. Hennes yngsta dotter Eva skrev dagbok och vad som är spännande är att hon kom tillbaka till sina skrifter och gjorde tillägg och kommentarer. Eva är den som tillsammans med sin man Augustin, renoverar slottet. Mannen dör tidigt och därefter behövde Eva sälja men fick bo kvar. Eva var intresserad av att bevara kläder. Eva har alltså gett Emma Severinsson nyckeln till fantastiska och djupa studier. Samlingarna av både kläder och dokument presenterar ett kulturarv.

Det är fotograf Helen Toresdotter som gjort bilderna av kläderna.

Rätt klädd vid varje tillfälle

Följande var viktigt för mor och döttrar: kunskap om vad som passade i olika sammanhang när det kom till mode. Det märks att flickorna ville vara bland de första att visa upp det nyaste samt det personliga uttrycket - precis som idag! Det är också tydligt i dokumentationen att döttrarna förstod att där alltid fanns en betraktare. Det var även viktigt att ha många ombyten - minst 5 omkläden om dagen! Det måste finnas: promenadklänning som var lite ledigare, en eftermiddagsklänning - om än med korsett, annars även denna lite ledigare (kallad mellanklänning). Resdräkter såklart - dessa var mer täckt. Tack vare att järnvägen byggdes ut från ystad blev det ”lätt” att resa till Paris, Stocholm och London. Köpenhamn kom också närmre - det var vara 4 timmar enkel väg. Vidare behövdes det vackra och moderiktiga klänningar till alla baler. Det kunde vara 3 baler i veckan! Det är inget ”låst i historien” faktiskt - även i vår tid kan det vara viktigt för ungdomar att flanera på stans hak, nya kläder för varje festkväll och framförallt att faktiskt vara på plats så att ”man finns”. Naturligtvis var det även viktigt att visa upp sig för potentiella makar såklart. MÅNGA klänningar i garderoben. Vidare behövdes det kläder som passade alla årstider.

Familjen Hallenborg bodde på landet men behövde hålla sig uppdaterade när det kom till vad som var inne. Det fanns redan på denna tiden en modepress! Veckotidningar som IDUN kom med modenyheter. En vik-vägg har hittats på slottet med urklipp från olika tidningar - fullt med bilder på vackra kläder. Familjen åkte ofta till Bendix i Köpenhamn, som var hovleverantör och det handlades flitigt hos Augusta Lundin. Det finns en stor samling av Augusta Lundins kläder på slottet. Här ska tilläggas att det även gick att skicka sina mått till olika leverantörer och få uppsydda på posten.

Kvinnoförtryck - eller pondus?

Emma berättar vidare om krinoliner. Jodå - ibland fick bara en plats i taxin (ja, eller vagn var det på den tiden) - jätte stärk-kjolar fyllde upp de vackra tygen som även gav kvinnor stor personligt utrymme. Emma visar ett par bilder och MKKL:arna skrattar gott. Emma visade även ett par korsetter och en järnställning som flickor hade innan de började med korsetter. Eva, som är tillbaka på slottet med sin make, lägger till kommentarer 1927:

Utan korsetten sågs man inte som klädd utan som en fallen kvinna (prostituerad).

Hållning och kropp ska vara på ett specifikt sätt. Emma förklarar att visst kunde det ses som ett tvingat mode. Samtidigt sågs det som ett ideal. Dräktreformrörelsen startades 1886 i Sverige. Rörelsen hade börjat i USA och Storbritannien och en bok skriven av Curt Wallis översätts. Titlarna är rätt intressanta. På engelska heter boken Dress and Health (klädsel och hälsa) och den svenska titeln blev Reformdräkten. Korsetten diskuterades flitigt både medicinskt men även ii de politiska korridorerna.

Emma fortsätter att berätta att arsenik användes för att få fram de gröna nyanserna. Även kritor till barn blandades med arsenik och utifrån de dokument som finns på slottet står det att läsa att en kusin till Eva och Ebba blev väldigt illamående under en bal. Hon låg sjuk i över 3 dagar och det visande sig att det var klänningen som gjort henne sjuk. Klänningen eldades upp.

Mamma Matilda var alltså mycket modemedveten och en gång kom hon hem från Paris och döttrarna kände knappt igen sin mamma då hon hade en  kort kappa på sig. Denna kallas för visitkappa. Vi alla reagerade när Emma berättade om en kattunge som pricken över i:et i en hatt. Mycket moderiktigt. Hatten finns faktiskt att skåda på Svaneholms Slott men de skyltar kanske inte riktigt med just… katten. Emma avslutar med att berätta att modet blev mer ledigt kring 1920-talet. Omformade kroppar blev till en o-formad kropp. Korta kjolar däremot skulle man inte ha om var så gammal som 30 år. Många skrattade åt detta - jag tänker att alla MKKL:are har ju varit med på 60-talet och säkert förfärat sig över döttrar och barnbarn med korta kjolar genom 1900-talet. Mode kommer och mode går helt enkelt!

Det finns alltså en bok utgiven av Emma Severinsson om just kläderna och bevarade dagböcker och dokument från Svaneholms slott. Emma påminde oss flertalet gånger om hur mode är en del utav vår identitet, vår tid, kategorisering och klass. Kanske finns det exemplar av boken på Svaneholms slott annars finns den att låna på bibliotek - specifikt på Skurups!

Monica Braw

För ca ett år sedan gästade Monica Braw MKKL och hennes föredrag blev mycket väl mottaget och många ville att hon skulle komma tillbaka och berätta mer om Japan. Det är med glädje vi kunde hälsa henne välkommen igen och återigen fick vi en spännande bild av det moderna Japan. De fina bilderna tillsammans med Monicas gedigna erfarenhet och breda och djupa kunskap gav oss en bild av ett land som på många sätt är obekant för oss, men mycket intressant. Hos flera oss lyssnare väcktes säkert en dröm om ett framtida resmål.
Margaretha Håkansson
Ordförande

Monica Braw är född i Härnösand, men uppvuxen i Malmö. I sammanlagt femton år har hon bott i Japan. Det var också i Japan som hon träffade sin blivande man, den finländske journalisten Juhani Lompolo. I Tokyo, där paret bosatte sig, arbetade hon som utrikeskorrespondent för Svenska Dagbladet. Numera är de bosatta i Malmö och har två barn. Tillsammans driver de förlaget Orienta.

Förutom att vara författare arbetar hon som journalist, liksom hennes båda föräldrar. Hon talar tyska, engelska, ryska, japanska och finska och har skrivit många fackböcker om Japan. Hon doktorerade på en avhandling om den amerikanska censuren av atombombens offer i Hiroshima och Nagasaki 1986.

Monica Braw gjorde sin skönlitterära debut med novellsamlingen Någonannanstans 1978, men hennes riktiga skönlitterära genombrott skedde 2002 med romanen Främling som fick ett lysande mottagande av recensenterna.

Ni hittar oss på

SKOGSHILL

MARIETORPS ALLÉ 28G

217 74 MALMÖ