|
Och tiden går
Plötsligt slår allt ut. Kan ingen bromsa det, hejda
det, åtminstone fördröja det litet?
Vänta på mig. Jag är inte redo, jag kan inte ta
emot så mycket på en gång!
Lind och lönn, björk och kastanj, som sur les bords
de la Seine,
och maskrosen bänder sig fram genom husgrund och trottoar.
Upp mot ljuset. Det är så gripande. Om man inte är
husvärd.
Det var en tisdag. Man bara vände sig om och såg.
Alla träd stod bemannande med blad och blom, ett himmelshögt
körsbärsträd
som ingen sett tidigare - i varje fall inte jag - stod vitt som
efter en snöstorm, mitt inne i Lilljansskogen.
Våren blev sommar på en kvart, efter att ha tjurat
och gömt sig medan den var vår.
Så tokigt det kan bli ibland! Håll igen nu en smula
så att vi hinner med.
Häggen och syrenen får inte komma på samma gång
- ibland blir man ändå prickad mitt i hjärtat.
Antingen man är skomakare eller ej.
Marianne Zetterström Svenska Dagbladet 17 maj 2001
|
